usch va jag tycker illa om såna.
kan inte med ord beskriva
hur kan man göra så
vad har han gjort för ont för att bli behandlad så här?
inget vad jag kan komma ihåg
jävla råttor!!!
varför ska jag åka till dem?
de borde inte få ha rätten att kalla sej farmor å farfar
de borde kallas råttor.
jag är bara glad att jag har birgitta å mina riktiga vänner som skiter i såna dumma saker som att jag bor i en lägenhet.
för råttorna förstår ni är för fina för att sätta sin fot här, i slummen.
har du hört?
för fina för att hälsa på sitt enda barnbarn.
aldrig ringer dem aldrig frågar de hur det är.
de bara glänser
i hela mitt liv har jag avskytt såna folk.
å nu är jag avlad med såna
usch fy katten.
jag vet att jag måste acceptera det.
å inte säga nåt högt så liten hör, men jag dunkar huvudet i väggen å skricker höggt inom mej det är inte lägenheten ni ska besöka utan ert barnbarn Hampus.
Tårar som sprutar, å röksugen som få
dunkar huvudet i väggen å biter ihop.
Kommer min godin, öppnar dörren å kliver rätt in i min famn. Ord finns inte.
Men GUD vad jag älskar dena pojk.
Han vet, han förstår han älskar mej!
Aldrig förr har man fått sån gränslös kärlek som man får nu.
Mamma säger han å ler, skrattar å kommer i full fart i ens famn.
Vi kan varann han å jag.
Birgitta du är gudasänd..
Hoppas du orkar å vill stanna här några år med min lilla familj.
måndag 20 juni 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar